Satmara

Ibland kommer jag på mig själv med att vara en riktig jävla satmara. Vilket jag varit den senaste veckan. Jag har förstorat balen från de lilla det är till någon form av stora bröllops förberedelser. Helt plötsligt börjar jag kritisera min älsklings klädval.. ”Inte blå skjorta, jag har ju rosa klänning..” eller ”Aha.. så du ska ha en randig kostym?”. Det är ju inte hela världen om vi inte ser identiska ut… det är ju bara en jävla bal! Eller? Känns så otroligt onödigt att tjafsa om en sådan sak. Egentligen vill jag ju inte vara elak. Jag bara bryr mig för mycket om något som i själva verket har noll betydelse. Jag vill inte vara den som är den, men ändå lyckas jag.

Och nu blir jag sådär ledsen på mig själv. Ledsen över att jag skall hålla på sådär. Han har ju aldrig kritiserat mig eller mina klädval, och jag är tämligen ”extrem” i mångas ögon. Känner mig bara less på mig själv för stunden. Jag vet själv hur mycket jag irriterar mig på min mamma när hon skall lägga sig i och ”tipsa” om hur jag bör klä mig eller sminka mig. Det finns inget som stör mig så mycket som människor som skall lägga sig i hur andra väljer att se ut. Jag bryr mig inte om vad människor tycker om min sminkning, mina kläder eller skor. Alla är vi individer, vi föredrar olika stilar och färger. Så är det med det. Visst har man rätten att tycka saker och ting är fult, men inte fan skall man ta sig rätten att avgöra vad andra ska ha på sig och inte.. Det är precis vad jag försökt göra idag.. Inte okej. Känner mig som ett stort pinsamt ego.


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Copyright 2017 - Fanny Lindblad