Allt möjligt + sushi

Hejsan! Har väl gjort lite allt möjligt i helgen, umgåtts med vänner, festat, hängt i solen, gömt mig ifrån solen pga står ej ut, umgått med Amanda, shoppat, ätit  en massa grillat och sushi bland annat. Mycket mer specifikt än så blir det inte. Fredagen var rätt seg men lördagen blev kul till slut iallafall, och idag har jag legat med Amanda nere vid vattnet under alla moln och njutit samt tagit en shoppingtur på Erikslund. Fick med mig lite småsaker hem som jag kan visa imorgon! Annars så får ni en sushibild helt enkelt eftersom att jag inte har varit speciellt flitig med kameran.

Fashion stories

Åkte ner på stan och kollade på Lars Wallin fashion stories en stund idag igen. Stod mest fast vid den här klänningen under den tiden, som det därför också blev flest bilder på. För en som älskar barock/rococo osv så är ju detta drömmen. Inget man kan ha på sig direkt men sååå fint att kolla på. Srsly bör ju köra Marie Antoinette på halloween någon gång, ska sätta det på min bucket list genast. ✔

Nu tänkte jag lägga mig i sängen en stund och kolla på det senaste avsnittet av Pretty little liars. Ogillar dock att bara kolla på ett avsnitt i taget då jag ej klarar av alla dessa cliffhangers, och jag vet att det är 0 logik egentligen då det är det i slutet av ca alla avsnitt men det är någon tanke jag har fått i skallen haha. hejj så länge

Sådant barn jag var

Det som uppskattas mest just nu är bussresorna på väg hem från skolan med mp3:n som enda sällskap. Jag älskar de stunderna. Världen ser så mycket klarare ut just då. Att titta i min kalender väcker endast obehagliga känslor, så otroligt mycket som skall göras på så kort tid. Inte konstigt att ungdomar fungerar dåligt idag, allt skall dem proppa i oss, och på kortast tid som möjligt, mata, mata, mata, mata tills vi spyr! Jag kryper ihop som en boll om kvällarna och försöker sova, men ligger sömnlös, bosätter mig i någon slags regression. Gör mig liten igen!

Jag hittade en bränd gammal cd-skiva från sjuan, nostalgi långt ut i tårna! Dessa låtar är så otroligt mycket sjunde klass för mig. Tryck på de fetstilta låttitlarna för att lyssna.

QBN Flow – Dagboken : Tänker på sommarn innan sjunde klass, vi hängde hemma hos Mickan i princip varje dag, gjorde “att göra” -listor, “snyggaste killarna” -listor, busringde och umgicks med Emma. Jag minns att vi cyklade mycket den sommarn. Och Mickan skulle ofta skjutsa mig, vi hade nämligen inga moppar (stackars barn) hahaha. Liseberg var vi en hel del på också, man hade ju guldpass (blink, blink). Fan vilken skön tid det var. Vi var fria som fåglar, lyckligt naiva och olyckligt ovetande. Man bara älskade allt och alla.

QBN Flow – Kärlek 98 : Sommaren efter sjuan, hemma hos Nano i princip varje dag. Vi tog säkerligen mer än tusen webbcambilder på oss själva där vi såg likadana ut och sen msnade vi med snygg killar. Sedan sprang vi runt på Lisberg i våra fula prasselbyxor instoppade i strumporna, trevliga halvkeppsar och avrakade ögonbryn. Åh va söta vi var! Hahaha. Jävlar vad jag skrattar när jag tänker på den tiden och i skolan hade vi alltid krig med James. För vi hatade honom.. Men typ alla andra älskade vi.

S1 -Sommar : Dehär är sjätteklass, lite innan sommarlovet någon gång. Fasen vad jag älskar denhär låten, inte för att den är överdrivet bra egentligen, mer därför att jag har så goda minnen till den. Den påminner om den goda delen av högstadietiden.

HB Crew – Falska människor : Hahaha jag har minnen av när jag sitter hemma hos Emma, framför dator (som Emma och hennes storsyrra alltid bråkade om) och vi sitter och rappar med i texten “Säg mig, Thederås (?) varför finns det falska människor? Vet inte Michelle, hur kan man såra sin bror, jag tror, neeeej, kan inte sätta mig i deras skor, men säg mig varför, varför finns det falska människor?”. Ser ni, jag kan den fortfarande som flytande vatten!

Looptroop feat. Pst/Q – Jag sköt Palme : Sjuan, första skidresan upp till Branäs. Jag lärde känna Jonas som gick i åttan på något konstigt vis, minns inte riktigt hur, i vilket fall fick jag sitta bredvid honom nästan hela resan upp och vi satt och lyssnade på hans cd-spelare. Han hade en hel del tuff musik haha… minns när han spelade ”Jag sköt Palme”. Sen minns jag att hans vän Per åt upp nästan alla mina nappar (morr).

Bilderna nedanför ger en kort men rätt beskrivande bild av vem jag var på den tiden (gapskrattar). Men jag var faktiskt en väldigt lugn fjortis. Jag rökte inte och jag drack inte. Jag var ganska så snäll, fast lite elak och jävligt kaxig kunde jag nog vara, men det vara bara när det behövdes. Annars var jag som sagt väldigt lugn.

Satmara

Ibland kommer jag på mig själv med att vara en riktig jävla satmara. Vilket jag varit den senaste veckan. Jag har förstorat balen från de lilla det är till någon form av stora bröllops förberedelser. Helt plötsligt börjar jag kritisera min älsklings klädval.. ”Inte blå skjorta, jag har ju rosa klänning..” eller ”Aha.. så du ska ha en randig kostym?”. Det är ju inte hela världen om vi inte ser identiska ut… det är ju bara en jävla bal! Eller? Känns så otroligt onödigt att tjafsa om en sådan sak. Egentligen vill jag ju inte vara elak. Jag bara bryr mig för mycket om något som i själva verket har noll betydelse. Jag vill inte vara den som är den, men ändå lyckas jag.

Och nu blir jag sådär ledsen på mig själv. Ledsen över att jag skall hålla på sådär. Han har ju aldrig kritiserat mig eller mina klädval, och jag är tämligen ”extrem” i mångas ögon. Känner mig bara less på mig själv för stunden. Jag vet själv hur mycket jag irriterar mig på min mamma när hon skall lägga sig i och ”tipsa” om hur jag bör klä mig eller sminka mig. Det finns inget som stör mig så mycket som människor som skall lägga sig i hur andra väljer att se ut. Jag bryr mig inte om vad människor tycker om min sminkning, mina kläder eller skor. Alla är vi individer, vi föredrar olika stilar och färger. Så är det med det. Visst har man rätten att tycka saker och ting är fult, men inte fan skall man ta sig rätten att avgöra vad andra ska ha på sig och inte.. Det är precis vad jag försökt göra idag.. Inte okej. Känner mig som ett stort pinsamt ego.

Våldet i svenska skolorna

Passande, på eftermiddagen sitter jag på lärarhögskolan och diskuterar våld i skolan, ihop med tre andra elever och så har det här skett under dagen. Jäkligt tragiskt. Nu lär ju Angeredsgymnasiet ännu en gång få en stämpel. Fast denhär gången lär människor ta sig rätten att bevisa hur dålig skolan är just med dagens händelse. Så jäkla trist och man undrar vad fan världen är på väg.

Det är komiskt på något sätt. När man ser på djurlivet upptäcker man snabbt att deras största fiende är andra, möjligen större rovdjur. Det är egentligen vad dem har att frukta. De utplånar inte varandra, eller sina egna. Men om man studerar människan och hennes största hot, blir det klart och tydligt hon som är sin egen största fiende. Hon kan inte röra sig fritt bland “sina egna” utan att löpa risk för att bli attackerad, dödad, misshandlad, kränkt. Människan har skapat sin egna skit. Och om hon inte har skapat den, hjälper hon till att upprätthålla den.

Ibland känns det hopplöst när jag ser på mänskligheten och dess utveckling. Vi kommer förmodligen aldrig bli kvitt de vi ser som ondska. För alla bär vi på ondska. Det handlar bara om att trycka på rätt knappar, att locka fram den, och så är den där och stökar, förstör och river hål på omgivningen. Det är så tragiskt. Människan är så tragisk.